Dagens Nyheter – 18 juni 1873, sida 1

4 RR SO förnuftet. Jag håller af Raoul och önskar att få se hönom:; lycklig. Men huru skall han väl kunna: bli lycklig utan förmögenhet? Nej; efter att ha tagit alla omständigheter i betraktande, måste jag besluta att icke omtala för honom mitt möte med Lehardy. Maurevert hade nyss kommit till denna slutsats, då Raoul anlände: till hötellet. Käptenen välkomnade honom med ett vänligt leeäde, — Så är ni då ändtligen här igen, min käre kamrat, sade han; jag började bli orolig öfver er långa frånvaro. Mon dieu!— dötta är emellertid hvad jag kallar att Med glans gör ra sin entrå i verldslifvet. — Jag förstår er icke, kapten; sade Raoul med köld: — Åh, det är ickö värdt, att ni söker traktera mig med någoh ny börättelse om monsieur Josefs äfventyr i Egypten. Min kärö vän, ni här fortfarande er kappa i behåll. Sö så, bry ericke vidare om att förställa ör — det skulle gagna er sjelf till intet, och jag kunde med skäl finna mig förnärmad deraf. Ni tviflar väl icko på min tystlåtenhöt eller min vänskap, hoppas jag? Hvartill tjenar då all denna hemlighetsfullhet? — Kapten, svarade Raoul, jag försäkrar, att ni helt och hållet misstager er om beskaffenheten af det möte, hvartill jag i går kallades. Någon kurtis kom dervid icke i fråga. — Vid Belzebubs horn! —— damen var då ful — sextio? d Te