Dagens Nyheter – 17 juni 1873, sida 3

liga qvinnan odrägligt att stanna isin hombygd. Hon fattade derför det beslutet att, så fort sig göra lät, lemna sin make och sina barn, sitt hem och sitt fosterland och emigrera till — Amerika. Under ett helt år hade hon rufvat på denna plan och träffat anstalter för sin afresa, En dag sade hon till sina barn, trö gossar, af hvilka den äldste var under tio år: Varen nu snälla här hemma, tills far kom: mer (mannen var nemligen borta den dagen); jag går nu till faster Anna, som ligger sjuk. Mannen hemkom mot qvällen, men ingen Johanna (så var hustruns namn) kom igen den dagen, icke heller dagen derpå. Då blef han orolig och begaf sig åstad till faster Annas, der han trodde sig skola finna sin maka. Men huru stor blef icke hans bestörtning, då han der fick höra, att hon icke alls besökt faster Annas! Han skyndade hem igen, och sedan han genomsökt sin boning, insåg han att hustrun måste hafva anträdt en långresa, enär hon medtagit sina bästa klädespersedlar och öfriga saker af. något större värde, Af en grannqvinda fick han dessutom veta, att hang maka yttrat, att hon ämnade sig till Amerika, Genast begaf han sig till Göteborg, men kom för sent; det skepp, som förde hans hustru, var redan på väg ull England. Han skref till Liverpool, men utan resultat; förtviflad vände han tillbaka hem. Efter en månads lång, plågsam väntan erhöll han dock bref från henne, hvari hon yppade orsaken til! sitt minst sagdt besynnerliga handlingssätt och uppgaf namnet på sin vistelseort. Mannen, som måste inom sig medgifva att hon haft ganska stort skäl till att lemna en bygd, der hatfulla och afundsjuka menniskor förbitt rat lifvet för henne, skref tillbaka, att han och barnen snart skulle komma till henne, och der i fjerran landet, hoppades han, skulle de framlefva ett i allo lyckligt lif. BEjörnem, Norska tidningen Vossingen berättar: För ett par veckor sedan bände att björnen besökte en bonde i Aardal hemma i hans gård och slog ibjäl två svin för honom, hvilka han omsorgsfullt gömde och giordoa sig ett kalas på. Han hade naturligtfis en brin nande längtan till en läcker måltid efter den långa vintersömnen, hvilket bevisades äfven deraf, att han två dagar derefter, på ett an nat ställe, försökte att göra en lika fet fångst. Men der utföll affären för bamsen ej så för delaktigt. Han kom in på gården och höll på att skrämma slag på en gris, som låg der och mojade sig. Grisen var ej sen att taga till fötter; han sprang rundt omkring boningshuset och björnen efter, Gårdens egare, som up pehöll sig i öfre våningen, fick höra grisens död, och då han såg hvad som pågick, öppna de han hastigt fönstret ooh frågade hvad bj ken hade med hans gris att göra, Björnen ha de ej aågot lämpligt svar till hands, hvar för; han tog sitt parti och gick den väg han kommit. Den famöra, mångbesjungna Marstrandshästen är icko mera! Den 5 d:s slöt han sina matta ögon på Sveriges Madeira, hvars friska vårvindar voro för star ka för hans svaga fysik. Han hade uppnått den vördnadsbjudande åldern af 28 år, 11 månader och 29 dagar, säger en af hans gynnare och vänner, som tillsändt Göteborgs Posten dödsbudet försegladt med svart sigill. Dödsorsaken uppgifves vara svält, d. v. s. oförmåt ga att vidare kunna använda och smälta fort farande af milda händer honom serverade lifs förnödenheter. Han var den siste af sin ätt, ty han var, som man vet, en gammal erstör ring och dog ungkarl, Och så tog det ände på den kampen! Svar på tal. En pojke kom in till en bagare för att köpa ett tvåskillingsbröd. Då brödet såg mycket litet ut, uttryckte pojken den förmodan, att det icke hade sin rätta vigt. Bry dig inte om det, svarade bagaren; så mycket mindre har du att bära. Ja detär gant, sade pojken, lade tre tvåstyfrar på disken och gick sid väg. Bagaren skrek efter honom, att peogarne icke räckte till, Bry er inte om det, svarade pojken; så mycket mindre har ni att räkna,