Dagens Nyheter – 17 juni 1873, sida 2

-VU trots det komiska i mannens väsen — kände sig djupt rörd deraf. — Min herre, sade han, gif mig receptet. Fastän det är sent, skall jag försöka skaffa det läkemedel, som er hustru behöfver. — 0, hvad ni är god! — hvad jag håller af er! ropade Bibillot. i Sforzi tog receptet och aflägsnade sig skyndsamt. Inom förloppet af en half timme kom han tillbaka. Vare sig medikamentet verkade eller naturen sjelf hjelpte den stackars Katarina, nog af hon insomnade ganska lugnt, så snart hon förtärt den från apoteket hemförda drycken. — Nu är faran i väsendtlig mån undanröjd, yttrade läkaren-astrologen. I morgon skall Katarina omfamna det barn, hon så länge önskat sig. Gå nu och lägg er, Sibillot; jag försäkrar, att ni ej vidare har något att frukta. Då Bibillot hörde denna bestämda förklaring från mäster Bernard Albatias läppar, kunde haz icke, huru rädd han än var för att störa sin hustrus sömn, afhålla sig från att gifva luft åt sin glädje. Han sprang fram till chevaliern, fattade hans båda händer och — innan den unge mannen anade hans afsigt — kysste han dem med ett uttryck af pas. sionerad tacksamhet, dervid ropande: — Vi äro förenade för hela lifvet! Aldrig kan jag vedergälla er för de tjenster, som ni i natt gjort mig. Om jag en vacker dag genom någon lycklig slump skulle bli försatt i