Dagens Nyheter – 17 juni 1873, sida 1

är lika populär som BSibillot obemärkt af mängden; men icke desto mindre här den sednare ett vida större inflytande hos konungen. Bibillot, som ni sett endast under synnerligen exceptionela omständigheter, är en mycket sällsam person; ni kan icke ana hans originalitet. Sibillot har en egenskap, som ni torde finna alldeles oförenlig med hans befattning — han talar nästan aldrig. Han svarar hans msjestät endast med grimacer; och gäkert är, att aldrig förr har ett menniskoansigte förmått så tydligt uttrycka de mest olikartade tankar ooh känslor. Jag säger icke för mycket, då jag påstår, att han uttrycker sig lika väl med: sina ansigtemuskler, som trois någon talare med sin tunga. Konungen sysselsätter sig ofta hela timmar med att söka locka ett ord ur sin hofnarr, och det är en riktig triumf för hans majestät, när detta någon gång lyckas... Konungen är öfvertygad — och kanske har han rätt deri — att Bibillots instinktmessiga förmåga att urskilja hvad folk går för, är ofelbar. Derför — så snart någon percon af vigt första gången visar sig vid hofvet, uraktlåter hans majestät aldrig att säga: Sibillot, betrakta noga denne herre och gäg mig sedan, om jag kan förlita mig på honom eller icke.4 Så ofta Sibilot får se någon af Guiserna, dånar han... Men jag öfvergår till hvad som rörer mig. Ingen vid hofvet misstänker min intima vänskap med Bibillot; och det är honom