Dagens Nyheter – 16 juni 1873, sida 2

-— OIL att följa honom. Denne man var Bernard Albatia, den mest gynnade af Henrik III:s astrologer. När .chevaliern och hans höglärde följeslagare hunnit tillräckligt långt bort från BoelEsbat, för ätt icke behöfva frukta att någon af de vakthåfvande skulle höra dem, sade Albatia holt sakta, i det han vände sig till Raoul: — Min herre, jag förstår föko, hvarför BSibillot har såndt er till mig? Är ni hans vän? Åtnjuter ni hans fulla förtroende? Vid månens sken märkte Raoul, att herr Albatia såg på honom med en undrande och misstrogen blick. — Min-herre; genmälde han, jag känner icke alls den person, rom ni kallar Sibillot; jeg har aldrig förr än nu hört hans namn, — Huru! känner ri icke Bibillot? utbrast Albatia. — Nej, det gör jag verkligen ej. Raouls svar syntes i aldra högsta grad förvåna astrologen. Under återstoden af vägen vexlades icke ett ord mellan dem. Först sedan de stannat utanför det gamla hus, som beboddes af den person astrologen kallat Bibillot, bröt Bernard Albatia tystnaden. — Min herre, sade han, jag tackar er för det ni gjort er det besväret att hemta mig från Böol-Esbat. Jeg är er mycket förbunden och skall städse förblifva er ödmjuke tjenare. Astrologen bugadö sig artigt och högtidligt