Dagens Nyheter – 16 juni 1873, sida 1

ut för en vansinnig menniska. Slutligen lät han sig dock styras af sin mensklighetskänsla och beslöt att, äfven med fara att bli utsatt för de vakthafvande adelsmännens åtlöje, fallgöra det uppdrag som blifvit honom anförtrodt. Han begaf sig alltså med snabba steg till Bel-Esbat. Efter en fjerdedels timme befann han sig redan utanför slottet. Han vände sig genast till en af de hundra ädlingarne, som bestredo viktgöringen vid ingången till slottet. — Min herre, sade han, jag skulle bli er ytterst förbunden, om ni ville föra mig till doktor Bernard Albatia. — Det är mig alldeles omöjligt att uppfylla er önskan, min herre, svarade ädlingen artigt. Stränga order äro utfärdade derom att ingen, med undantag af konungens moder och herrarne Joyeuse och dEpernon, får inträda i slottet efter klockan nie, Allt hvad jag kan göra för er är att sända ett bud till doktor Albatia med underrättels om satt en person vill träffa honom. Hvad heter ni, min herre? i — Doktor Albatia känner mig ej, svarade Raoul, högligen generad; men jag har blifvit skickad till honom af en bland hans bekanta. — Nå, säg mig då denne persons namn. Sforzi tyckte sig stå på glödande kol; han fruktade, att han skulle förtörna adelsmannen, som mottagit honom med en så utmärkt ar