Dagens Nyheter – 16 juni 1873, sida 1

för den unge mannen samt vidrörde portklappen. Raoul hejdade hans arm. — Herr Bernard Albatia, sade han, jag brukar vanligen icke vara nyfiken och lägger mig sällan uti andras angelägenheter, men jag är mycket rädd för att i riagaste mån förlora aktningen för mig sjelf. Hvad som nu försiggår härssynes mig vara af beskaffenhet att uppväcka misstankar och sålunda förtjena min uppmärksamhet, hvadan jag ämnar taga närmare reda på saken, så att jag åtminstone kan klart inse, hvilken roll jag spelat, så att säga, mot min vilja. Jeg ber er upplysa mig om hvem denne Sibillot är, och hvilken fara hotar hans hustru Katarina. — Min herre, svarade astrologen i tvungen ton, ni synes mig icke handla synnerligen ädelmodigt, då ni sålunda söker begagna er af den obetänksamhet, hvartill jag gjorde mig skyldig, när jag nämnde Bibillots namn. Den fara, Katsrina löper, har sin orsak i helt naturliga förhållanden och bör ingalunda antagas härröra af ett brott, såsom pi tyckes förmoda. Jag hoppas, ett denna förklaring skall vara nog till att skingra de tvifvel ni möjligen kan hysa, och förmå er att öfvergifva ert nyss fattade beslut. — Ni misstager er, mäster Bernard. Den person som försvarar sig, innan han blifvit anklagad, är sällan oskyldig. Ni hat begagnat ordet brott, utan attringaste anledning dertill gifvits från min sida — detta bestäm