Dagens Nyheter – 14 juni 1873, sida 1

OM I en af dessa stora länstolar, som, tack vare Henrik III, nyligen kommit på modet, satt den blondå dam, hvilken talst så dristigt till hertig-T Epernon. Hon var svartklädd. — Min herre, yttrade hon med ett förtjusande leende till Raoul, jag vill ej smickra er genom ätt berömma det mod ni ådagalagt, då ni antog min inbjudning.. Jag väntade döt af er. . Och med en behaglig åtbörd anvisade. hon honom en fällstol — sådana brukades då för tiden mycket vid hofvet — hvilken hade sin plats nära henne; UL För att ni ej måtte iringaste mån missuppfatta afsigten med: detta möte, fortforhon, skall-jag genast säga er att, om ni verkligen vill vinna min aktning och mitt förtroende, inåste! ni helt: och hållet: glömma att jag är qvinna och endast 86 i mig en naturlig bundsförvandt. Mina personliga egenskaper äro sådana; ätt ingen torde ha skäl att föräkta min vänskap. — Min fru, svarade Raoul, hvilkens röst härvid — ehuru nästan omärkligt — darrade, jag inger alltför väl ringheten af mina egna förtjenster, för att ens för ett enda ögonblick ha kunnat inbilla mig att jag någonsin skulle komma i ett annat förbållande till er än det, hvari den ödmjuke tjenaren :står till sin högt värderade herrskarinna. Å andra sidan vill BIDDAREN SFORIZ ELLER VAPENBRÖDERNA. 48: