Officiela tidningen för gårdagen meddelade följande skaldestycke, tillegnadt enkedrottningen af svenska akademien: Din jobeldag, o drottning, helsa vi N Med samma kärlek som yi fordom mötte På Djurgårdsstranden väna hjeltedottern, När, stigande som myteng Afrodite Ur hafvets skum, 68 sölvarm junidag Hon kom till våra skär och våra bjertan, Den unge furetens unga, sköna brud. Det var: vår framtid; somvder steg i land; Det varen morgonrodnad still; den nya, . Af hoppet bådade, föryngrings-dagen Uti hvars strålar seklets hälft sig solat Och tvenne folk sig värma än i ro. Ett haf af minnen ligger det förflutna Och tusen -bilder spegla sig deri, Än:leende och glada, fridomgjutna, Än dystert skuggade, af stormen brutna, Men alla, alla, pu ett stort förbi. Vi sågo dig, en söderns ros, i glansen Af vår och ungdom, flyttas till vår nord, Vi hörde dina första svenska ord I denna ed, som under myrtenkransen Da. svor din älskling, — din, han var ock vår !— Så kom ef gyllne tad af sälla år, Der timmarne hvarandra tycktes jaga Och efterlemnå idel rosenspår I Stockholms slott, vid Drowtaingholm och Haga. En ,vördad: Nestor bland Enropas drotter, Karl Johan än. sin dubbelspira bar. JN Hur kär du honom blef! Han slöt en dotter Uti sin famn, när du begärt en far. Djupt var ditt sår; men balsam för dess smärta Du fann, som alltid, vid: din Oskars bjerta, Och kring er båda herrligt växte opp Eä krans af friska blomster, knopp. vid knopp, Fyrväplingen, den gladaj. och resedan, . , en stilla, blyga...Q, din fröjd var stor tt, stolt och lycklig sjsom maka redan, Femdubbelt lycklig vara au som. mor: Hur landets mödrar då möt slottets fönster Med glädjedruckna ögon sågo opp! Den tngh modren derblef deras mönster; Hon bar, som de, på morgondagens. hopp. Ditt drottninglit — Historien har det ristat I sina taflor. Det är minnets arf.