Dagens Nyheter – 14 juni 1873, sida 1

DO draga mitt svärd mot konungen. Jag tillhör er då med kropp och själ. Om Bforzi märkt det triuniferande och förrädiska löje, Som i denna stund blixtsnabbt 5fverfor Maries ansigte, skulle Han genast ha återkallat sitt löfte. — Herr Sförzi, svårade Kon efte en kort tystnad; af hvad ni nu yttrat, sluter jag till att er åtöltbet Måste blifvit svårt sårad, att ert hjorta måste lidit fö rförligt, — Ni kar gissat rätt, min fri, genmälde Raoul; ekura Jag är em tapper och hederlig adelsmän, har jag blifvit bunden viden skåmpåle, slaget i ansigtet af en bödel och utförd för ätt hänpas i en galge! Och här detta skett, min fri, exddst derför att jäg försvaråde en ädel dam, som blifvit på det nedrigaste förföljd — öch emödan jag gaf en örfil åt en pultron, gom var nog eländig att, oaktadt denna kraftiga utmaning, låta sin värja förblifva i skidan. Ni förstår nu Kvarför jag hatar feodalväsendet, och hvarför jag är en varm anhängare af konungamakten! Så länge det finnes en droppe blod i mina ådror; så länge jag änna kan tänka sjelfständigt, skall jag använda mina kroppsliga krafter och min intelligens till att bekämpa feodalismen. Msrie svarade härpå intet. Hon syntes tankfull. Först efter en stund yttrade hon i vänlig ton: — Det börjar bli sent, hotr Sforzi. I stället för att sysselsätta oms med herr dEpernon,