Dagens Nyheter – 11 juni 1873, sida 2

NV VR — Då somnar jag sikert, memma; svarade barnet och kysste sin moders hard. Hon höll ord; ty knappt hade hon lutat sitt hufvud mot modrens knä, förrän hon tillslöt sina ögon och försjönk i en lugn sömn. Fröken GAssy fortsatte samtalet, sägande: — Herr Sforzi, vi ha råkats endast två gånger. Första gången räddade ni mitt lif; den andra beredde ni mig det outsägliga nöje, som jag så länge varit beröfvad, att få tala om honom! Likasom alla olyckliga personer är jag vidskeplig: Jag tror att ert basök skall bli väleignelsebringande för mig -—— att himlen sjelf har fört er i min väg. Ni och jag, min herre, ha säkerligen mycket gemensamt; jag är viss om att ödet ej förgäfves låtit oss råkas, Har ni någon syster, chevalier? — Ack, min fröken, jag har inga slägtingar! — Om det fel, jag begått, icke gör mig föraktlig i era ögon, fortfor fröken VAssy, i det hon sänkte sitt hufvud, om ni tror, chevalier, att en varelse, hyilken sjunkit så djupt som jag, kan ha bevarat något godt i sitt hjerta — låt mig blifva er syster! Sforzi reste sig straxt från stolen och knlföll inför detta olyckliga offer för det kungliga lättsinnet. — Min frökon, sade han, i det han tryckte en vördnadsfull kyss på hennes hand, jag kan ej boeskrifva för er, huru mycken glädje ert anbud skänker mig. Jag skall försöka göra