Dagens Nyheter – 11 juni 1873, sida 2

E—— Hungl. operan. Faust närmar sig nu till sitt jubileum — den hundrade föreställningen på vår scen; den 99 illustrerades i söndags genom fröken Hebbes uppträdande, troligen det sista i rolen före hennes afgång. Också hyllades sångerskan på det lifligaste af den talrika publiken: det var afskedet från den tragiska Margareta, från de gripande intryck dem sångens dramatiska kraft, dem framställningens mimiskt-plastiska konst så ofta skapade. Toalettrondons fina abondon, den rörande själsmålningen i 3-aktens finalscener, den skakande kyrkscenen — dessa momenter skola ej försvinna med det flyktiga ögonblicket, och denna bild af Margareta skall. fortlefva såsom en sann och ädel tradition för den inhemska dramatiska konsten. De öfriga partierna sköttes nu-såsom förr, på utmärkt sätt, och hufvudrollerna med öfverlägsen talang, Dock qvarstå ännu alltid åtskilliga vanställande fläckar, och man vet att sådana, liksom alla styggelser, äro af seg natur. Hvar finnes instruktören, hvar litteratören? — Imellertid bör bland annat erkännas att br Arlberg i vissa fall något tuktat den rasande Valentin och sade ett par fraser (deribland den sista) med det musikaliska uttryck som hr A. har i sin makt, hvaremot ock visserligen några tragikomiska tours deforce qvarstå, hvilka dock åtminstone till hälften äro en genklang af den himlastormande texten, den en upplystare framtid neppeligen skall tåla. Dessförinnan kunde denna tragikomik i allt fall vidtåla en betydlig modifikation, W. B.