Dagens Nyheter – 11 juni 1873, sida 2

mig värdig. ert förtroende genom att bevisa er en sann tillgifyenhet. — Herr Sforzi, yttrade fröken VAssy, seden ni ni nu så ädelmodigt mottagit den vänskap, jag vågat erbjuda. er, är jag skyldig er vissa förkläringar, vissa förtroenden. Om jag fattade tycke för konungen, så kom det sig icke deraf att han på den tiden var den ståtligaste man i mitt rike — jag ber er vara öfvertygad om sanningen af denna försäkran — utan det var tvärtom bans svaghet, som fästade mig vid honom. Jag trodde att det skulle vara möjligt för mig, om icke att förädla den synd jag begått, åtminstone att för mildra mitt eget omdöme derom genom att rädda. hans majestät från den förderfliga inflytelsen af de råd, som hans ofta lågsinnade och inskränkte hofmän gåfvo honom. Efter att en gång ha inlåtit mig i en sådan kamp mot de mäktigaste intressen, borde jag ha gjort ytterligare uppoffringar, för att bibehålla min makt öfver konungen. Men nu är det för sent... DEpernon bevaker honom, och AEpernon är minsann icke en man, som släpper sitt rof ur händerna. Jag medger, atti fråga om statsangelägenheter besitter han stora ingigter. Han har ett ypperligt hufvud, hvarjemte hans energiska vilja, hans skarpa blick och tilltagsenhet höja honom vida öfver alla de andra som omgifva konungen. Vid hofvet är han såsom en jätte bland en samling dvärgar, Att ha en sådan man till fiende, är