Dagens Nyheter – 11 juni 1873, sida 1

Fröken Nermans afskedsrecett hade i måndags afton samlat omkring henne, i stora teaterns salong, idel tacksamma vänner till hennes talang. De mottogo henne vid hennes första inträde med bjertliga välkomsthelsningar och de gade henne efter representationens slut ett trefaldt farväl. Under styckets gång sändes henne i rikt mått blommor till minne af dagen. Fröken Nermans bortgång från scenen är mycket beklagansvärd. Der fins för närvarande ingen som kan fullt ersätta hennes oskuld, finhet och bjertlighet i återgifvandet af af sådana roller som fallit på hennes lott. Fröken C. Janssons soaråe, af oss förut omnämd, kommer att ega rum om lördag den 14 ds å Mindre teatern, Biljetter finnas ännu att tillgå i Abr. Lundquists musikhandel. fr Ernst Wallmark öfvertager i höst Ladugårdslandsteatern och har för densamma engagerat personal. Till regissör har han lyckats vinna en för längre tid sedan i Stockholm välbekant skådespelare, hr Gustafsson, hvilken derefter i många år haft sig uppdragen den artistiska ledningen af Helsingfors teater. Hr Gustafssons fru är en skådespelerska af mycken förtjenst, De ha båda lemnat sin mycket fördelaktiga och angenäma ställning vid den förnämsta finska teatern för att återvända till fosterbygden. Huru de blifvit uppskattade i vårt fordna systerland, kan ses af följande uppsats i en Helsivgforstidning: Herr och fru Gustafssons afskedsrecett senaste onsdag gaf publiken ett kärt tilltälle att visa den tillgifvenhet, hvarmed den omfattar de båda värderade artisterna, och den saknad, hvarmed den eer dem skiljas från vår scen. Man fattade äfven hvarje tillfälle i flygten för att genom applåder och inropningar skänka qvällens bjelte och hjeltinna sin hyllning. Hr och fru Gustafsson hade valt två kärnroller ur sin rika repertoar. Den enkla, allvarliga, nordiskt kraftiga bond qvinnan med det varma bjertat och den skenbart lugna ytan skildrar fru Gustafsson med samma lifvet aflyssnade sanning, med samma qvinliga innerlighet, som hr Gustafssons typ af den öfver modigt glade, sinnlige, humoristiske och i botten präktige svenske soldaten ur 30-åriga kriget är slående och lifskraftig. Vi kunna säga, att de båda artisterna öfverträffade sig sjelfva, och likväl var det en tyngd, gom hvilade öfver representationen; afekedet kaståde sin skugga öfver sinnena och bindrade dem att bängifva sig åt den konstnärliga njutningen. Det var ett dubbelt farväl, som ljöd i de upprepade bifallsyttringar, hvilka efter spektaklets-slut helsade herr och fru Gustafsson. Man tog afsked af dem som gamla kära bekanta, men saknaden var dubbel, ty med detsamma tog man afsked af de sista 1epresentanterna af den krets förträffliga artister, som grundade vår svenska stående teater och som gjort den till hvad den är — eller som vi tyvärr måste tillägga — till hvad den varit. Bredvid Frithiof Raas idealism, bredvid Charlotta Raas inspiration, bredvid Wilhelm Åhmans kaä19kteriseringsförmåga, bredvid Sofie Wibergs friska Nf, bredvid Augusta Grabows intagande ljufhet representerade herr och fru Gustafsson den sunda smaken, den fina observationsförmågan och den flärdlösa naturligheten. Det var dock lyckliga tider för vår scen, då dessa krafter verkade derstädes, stödjande hvarandra, täflande med hvarandra. De äro nu förbi, väl för alltid. Teaterns kassa var kanske ofta tom då, men så voro åskådarnes hjertan vanligen så mycket fullare. Efter representationens elut hade en mängd af de båda artisternag vänner tillställt en enkel kollation, hvarvid Fr. Cygnus med vanlig vältalighet tolkade Helsingfors publiks erkänsla och saknad. o Sjöfarten på Luleå är nu öppnad, sedan ångfartyget Luleå i går på morgonen inkommit dit.