Dagens Nyheter – 10 juni 1873, sida 2

oo behagade honom. Vi få väl se — vi få väl se! Maurevert fortfor ännu att orda i samma stil, då en varsam knackning hördes på dörren. Han afbröt sitt tal och bad den knackande stiga in. Hotellets värd visade sig på tröskeln. — Min herre, sade han, vändande sig till Raoul, här är ett bref, som jag fått mottaga af en batjent med tillsägelse att lemna det i era egna händer. Chevaliern bröt sigillet och, efter att ha genomögnat skrifvelsen, sade han: — Deöet är från Phebus egarinna; hon underrättar mig om ätt hon i dag klockan två eftermiddagen vill mottaga mig i sin boniag. — t Vid Cupido, det var en glad nyhet! utropade Maurevert. Låt höra — nämner damen i gitt bref något om den tacksamhet, hon är skyldig er? — Ja, det gör hon visst. —— Det vår bra. Viha då mycket att hoppas. Raoul svarade intet; minnet af Diana upptog i detta ögonblick hela hans själ. Han var så djupt försjunken i sina drömmar, att han för en stund icke märkte att kaptenen tortfarande tslade till homom,. Slutligen blef Maurevert otålig och höjde rösten: — Mit käre vän, ropade han, detta rendezvous synes intressera er på det högsta. — -Hvilket -rendez-vous, kepten? frågade Raoul tankspridd.