Dagens Nyheter – 10 juni 1873, sida 2

ädlingar på den tiden ansågo hedern ovilkorligen kräfva. — Nåväl, min herre, utbrast slutligen Sforzi i gäckande ton, har ni ännu ej lyckats öfvervinna er klenmodighet? Hertig dEpernon drog upp pistolen ur hölstret och, fästande blicken på Raoul, yttrade han, vare sig i afsigt att denne skulle ytterligare förgå sig på ett eller annat oförlåtligt sätt, eller för att afvända hans uppmärksamhet: — Min herre, jag kan icke, huru gerna jag än skulle vilja genast näpsa er, kompromettera min höga värdighet genom att inlåta mig i en duell med förste oförskämde -karl, jag möter på gatan. Lagar finnas, som stadga straff. för förolämpningar, hvartill sådant folk som ni blott alltför ofta gör sig skyldigt. Jag skall icke glömma att anlita. rättvisan. Vid detta föraktfulla svar kände Raoul allt sitt blod stiga upp mot hufvudet. Ett tätt moln lägrade sig framför hans ögon. Dock beherrskade han sig genom en otrolig ansträngning; han ville till intet pris förderfva gin goda sak genom att låta vreden utbryta. — Min herre, sade han. då hans majestät täcktes taga herr Caumont till sin vän, ehuru det påstods att denne unge herre icke var född adelsman, så föregick han er med ett vackert exempel af nedlåtenhet. Jag inser icke att herr Caumont, sedan han blifvit hertig af Epernon, kan på något sätt fördunkla sir