UVA få igen mina penningar. Är ni okthfig om att nästan alla höga herrar vid hofvet skörda både gods och ära genom gvinrornas fallenhet för extravaganser? Är det för att våra egen, ni följer dessa befängda lefnadsreglor? — Kapten, sade Sforzi allvarligt, jeg skulle bli er oändligt förbunden, om ni ville låta oss afbryta detta samtal, Jag har den oturen att icke kunna hand!a i strid mot mina principer. : Maurevert gjorde en axelryckning och förlef tyst. Först då klocken icke fattades mer än tio minuter i två, steg han upp och sade i vänlig ton till sin kamrat: — Raoul, det är icke artigt att låta ett fruntimmer vänta. Ni måste nu begifva er åstad. Sforzi, som sålunda för andra gången blifvit väckt ur sina drömmerier, ordnåde HKastigt sin drägt och lemnade hotellet, under löfte att kaptenen skulle få återse honom före aftonmåltiden,