Dagens Nyheter – 7 juni 1873, sida 2

-—--—6 UTV -— oförrätter, dem han sjelf personligen lidit. Mia hämnd förlorar ingenting derpå att dess tillfredsställande uppskjutes. Jag skall återse er, hoppas jag, på en lämpligare plats. WNäg mig ert namn! — Min herre, svarade chevaliern, i det han pekade på den närbelägaa muren, jag skulle bättre förstå era betänkligheter och er finkänsla, såvida jag ej här på väggen till hans majestäts egen boning såge märket efter den kula, ni nyss fann er oförbindrad att aflossa. Jag medgifver att. ni var ursinnig, och jag hoppas förvisso att ni, då ni åter blifvit lugn, skall bittert ångra det nedriga dåd, ni afsåg att. begå, likasom jag äfven vill antaga att vi talar uppriktigt, då ni säger att ni önskar möta mig en annån gång och på ett annat ställe. Ni ser i-mig chevalier Raoul Sforzi; jag bor på hotellet Hjortbufvudet vid Tournelleg-gatan. Än ni, min herre — hvem är ni? Den unge mannen, som pryddes af Helgeandsordens tecken, syntes tveka, Men efter en stund krusade ett obeskrifligt löje hans läppar, och i en ton, som var på samma gång hånfull, sarkastisk och öfvermodig, svarade han: — Jag, min herre, är vicomte de Lavalette eller — om den titeln behagar er mera — hertig TEpernon. Jag är alltför väl känd vid bofvet, för att det skulle kunna bli svårt för er att återfinna mig. Henrik III:s gunstling såg förstulet på Sforzi, för att njuta af den utomordentliga