Dagens Nyheter – 7 juni 1873, sida 2

RÄTTEG.: ech POLISNYHETER. POLISEN: En seen I polisdomstolen. Dom. Ropa kamreraren L. (En person inträder, hvilken8 yttre utvisar allt annat än en kamrerares klädsel.) Dom. Är det ni gom? .. nej!. .. Hvem är ni? C Den tillfrågade. Dö gräfvare. Dom. Jaså. Är ni kanhända ombud för svaranden? .,. Det är fråga om en öfverfylld soplår. Ombudet. Jaha, ja ä skam te säjandes ombud, å här ä pengar. Dom. Ahnej, vänta litet . . . Ni medger att soplår begagnas å platsen, oaktadt författningen föreskrifver att endast soptunna får finnas å ra? Ombudet. Je, si de ä en aptekare . .. Dom. Det ör frågan om soplåren nu. Ombudet. Ja, de ä ju de ja säjer; aptekaren . .. Dom. Håll er till saken. Ombudet. Aptekarn ja, för han har åtajit sig skötseln, men han ä inte hemma nu, för han ä borta. Dom. Kamrer L. fälles att böta 5 rår för försummad renhållning. Ombudet. Ja, ja har ju haften i näfven hela tiden. i; LANDSORTEN. Ett ohyggligt mord begicks sistlidne fredagsafton kl. 8—9 vid Krokebro i Augerums socken, berättar Blekinge Läns Tidning. En (f. d.?) hemmansegare Anders Pettersson i Sälleryd blef då nemligen af en torpare Petter Carlsson från Trolleboda med en käpp eller gärdesglrärtör ihjälslagen efter en dem emellanv uppommen ordvexling om hvem som skulle — köra en skjuts, den de vid tillfället gemensamt begagnat på väg till sina hemvist. Hvad som in: galunda mildrar det hemska i saken är, att mördaren Petter Carlsson skall vid tillfället varit alldeles nykter och således med kallt blod föröfvat dådet. Han blef dagen derpå af ortens pöpasslige länsman, hr E. Nelson, genast, på föreommen anledning, häktad, oaktadt han, P. O., under åkallan at Gud och ett evigt straff m. m. d., åberopade sin oskuld vid undersökningen och för alla dem de mötte vid transporten ned till häradshäktet i Lyckeby. Sedan han der fått besinna sig något och hans tillkomna moder vid muntligt samtal allvarligen förmanat honom till bättring, brast modet i brottslingens bjerta och han aflade en bekännelse, som åtminstone hvad sjeltva hufvudfaktum, brottet, angår. synes vara sanningsenlig. Vid undersökning på stället befunnos många stycken af hjernan och hufvudet af den dödade sprida omkring på flera alnars omkrets — den dödes hufvud hade på venetra sidan blifvit alldeles massakreradt — och brottslingens fräckhet gick geå långt, att han lugpt åsåg det blodiga liket under anmärkning, att ett stort straff säkerligen väntade mördaren. Man hade hört A. P. flera gånger ropa: Peter lille, skona lifvet! m. m. KASST TUNER