Dagens Nyheter – 6 juni 1873, sida 2

6cus för en hund! Jag har aldrig hört något dylikt. Under hela förra natten tänkte jag endast på detta lilla djur. Så vidtjag kunde se med ett enda ögonkast, var hunden förunderligt vacker. ij — Möjligen, Henrik. Men hvad som väcker min förtrytelse, det är att hans egare, då han erfor konuvgens önskan, icke genast skyndade sig att erbjuda hunden åt hans majesiät, utan att sjelf bestämma vilkoren för köpet. — Ack, min käre son! — konungar äro sällan afbällna af sina undersåter. — Honrik, sverade den blifvande hertigen af Joyeuse i förebrående ton; det är både otacksamt och orättvist af er att säga så. Räknar ni för intet den outsägliga tillgifyenhet, som vid er fäster Lavalette och mig? Hvilkon man inom hela ert rike kan skryta med att åtrjuta en sådan vänskap? Isgen! — Ni har rätt, min käre dArques; pi båda tepresentera för mig hela Fraukrike... Jag är verkligen nyfiken att få se denne pretentiöse herre, som sätter så stort värde på en knähund. Skola vi låta hocom komma in? — Som ni behagar, Henrik. Konungen gjorde en vink åt en af sina kammartjenare, och straxt derefter visade sig chevelier Sforzi i dörren till hans majestäts kabinett. t Känslan af stundens vigt öfverväldigade chevaliern till den grad, att han för ett ögon. blick förlorade sia sjelfbeherrskningsförmåga.