Dagens Nyheter – 6 juni 1873, sida 1

oo FR VW NN slagna ögon flammade af harm; men han iakttog fortfarande samma tystnad. Nu yttrade Henrik III till honom: — Märker ni icke, min herre, att min högt värderade broder, hertigen af Joyeuse, börjar bli otålig? Hvarför svarar ni ej på de frågor, han värdigats ställa till er? — Bire, genmälde Sforzi, jag hoppas att ers majestät skall förlåta min okunnighet om bruken vid det franska hofvet. Jag hade trott — så stor är min vördnad för konungavärdigheten — att ingen hade rätt att tala i konungens närvaro, utan att vara dertill uppmanad och bemyndigad af hans majestät sjelf. — Era anivgar ha icke bedragit er, svarade Henrik III. Bruket är verkligen sådant. Hertigen af Joyeuse kunde icke återhålla en åtbörd af förargelse; men konungen, hvilkens ton i början varit något sträf, syntes bli alltmera gynnsamt stämd mot Sforzi, på hvilken han hade sina ögon oafvändt fästade, under det han fortfor: — Huru låter väl den djupa vördnad, vi påstår er hysa för den kungliga värdigheten, förena sig med de omåttliga fordringar, ni lärer framställt, då det gällde att uppfylla en önskan hos er konung? Måste icke de tjugu tusen guld-6cus, ni begärt för er hund, anses vara ett alldeles för högt pris? Måste icke denna öfverdrifna fordran anses innebära en vägran från er sida att tillmötesgå konungens önskan?