Dagens Nyheter – 5 juni 1873, sida 2

— d40 — återtaga ef plats, att blifva lika glad, vänlig och uppsluppen som vanligt samt att bemöta honom med denna broderliga förtrolighet, hvari han alltid funnit ett så stort behag. Gunstlingen satte sig nu i länstolen; men ännu sväfvade ett mörkt moln öfver hans panna. — Hertig af Joyeuse — ty inom någrs dagar skäll grefskapet Joyeuse vara upphöjdt till rang och värdighet af hertigdöme, och n således berättigad till att bära denna titel — akta er för att vera olydig mot er konung! gade Henrik i inställsam ton. — Är jag väl olydig, sire? — på hvad sätt? — Har jag ej befellt er att från ert anlete förjaga denna skugga, som envist fortfår att vanpryda och fördystra detsamma? — Henrik, svarade hertigen af Joyeuse med en stämma, som vittnade om sinnesrörelse; jag ber er icke visa mig så mycken tillgifvenhet; tanken på att ni utan tvifvel en eller annan dag kommer att undandraga mig er vänskap uppstår blott alltför ofta i min själ och hindrar mig från att glädjas öfver de otaliga vedermälen af er gunst, hvärmed ri ständigt öfverhopar mig. Denna tanke plågar mig till den grad, att jag, som borde vara lycklig och som alla afundas, i sjelfva verket är den mest beklagansvärde bland alla dem som trängas vid ert hof. — Skulle jag undandraga er min Tänskap!