Dagens Nyheter – 5 juni 1873, sida 2

utropade Henrik III med ett uttryck af förtrytelse, likasom hade någon mycket svår förolämpning blifvit riktad mot honom, Ni borde veta att detta är omöjligt för mig. — Nå väl, hvarför vägrar ni då att uppfylla min innerligaste önskan, Henrik? Hyarför ger ni mig ej en så upphöjd. ställning att afunden, bragt till vanmakt, skall nödgas afstå från alla försök att nedsätta mig i er aktning? Ni kallar mig er broder — hvarför låter ni mig icke äfven i verkligheten b ifva er broder? Jo, ni vågar det icke! I stället för att fastare förbinda o3s med hvarandra, lyssnar ni till de förslag, som framställas af ambassadören från Ferrara, då denne begär er svägerskas, Margaretas af Lothringen, hand för sin herre, Alphonso TEste!... Henrik, om jag icke hyste för er den mest oinskränkta hängifvenhet, om min vänskap icke vore sådan att den kunde bestå hvarje prof, skulle jag aldrig vågat tala till er om detta giftermål. Jag försäkrar er vid min heder, att det icke är ärelystnad eller penningbegär, som hos mig väckt tanken på detsamma. Ni vet nog sjelf, huru ringa värde jag sätter på rikedom och höghet. Min enda önskan är — jag upprepar det — att mellan er och mig anknyta ett band, som sjelfva afunden ej skall förmå att afslita. Ännu ett ord, Henrik: Om ni, glömmande att ni är konung, d. v. s. den som allena eger att styra detta rike, och fruktande de afundsjukes klander, afslår min bön, så vill jag nu hög