Dagens Nyheter – 5 juni 1873, sida 1

ega hela min tillgifvenhet. Om ni ej vill göra mig till den mest ömkansvärde bland menniskor, så upphör med detta plågsamma skämt och tillstå att ni icke tviflar på min vänskap. Den unge man, som af konungen kallades TArques, mottog denna försäkran om hans majestäts tillgifvenhet med ett misstroget löje och svarade i en ironisk ton: — Jag är fullkomligt säker, sire, att om jag toge er på orden, skulle ni snart finna er bragt i en sådan förlägenhet, satt ni skulle önska mig för hin i våld. Be der, sire, otsaken hvarför jag, i stället för att taga er på orden, beslutit öppet diskutera frågan med er. — Tig, otacksamme!l utbrast konungen med ett nästan bedjande uttryck i rösten. För att tala till mig på detta sätt, måste ni ha ingått ett hemligt förbund med Ligan och genom ed utfästat er ätt plåga mig till döds. Det språk ni för anstår er hvarken som-vän eller som undersåte; ni glömmer att jag är konungen. Vid dessa ord steg TArques hastigt upp ur länstolen och intog en ödmjuk och vördnadsfull ställning. — Sire, sade han med allvarlig stämma, på mina båda knän ber jag ers majestät förlåta mitt fria tal. Om konungen icke gifvit mig wvärskild tillåtelse att bemöta honom såsom en ädling bemöter en ädling, skulle jag aldrig vågat yttra mig på detta sätt inför honom. I samma ögonblick ers majestät på