Dagens Nyheter – 5 juni 1873, sida 1

tidligt och heligt lofva, att jag genast och för alltid skall lemna ert hof. Det smärtar mig att veta er sörja öfver min frivilliga landsflykt; men denna smärta kan jag fördraga, under det att jag aldrig skulle kunna underkasta mig det grymma ödet att vara likgiltig för er. Jag fruktar hvarken onåd eller enslighet; men medvetandet af att jag förlorat er vänskap blefve för mig outhärdligt. — Min käre son, svarade konungen djupt rörd; ni har rätt; ingenting annat än döden får skilja oss åt. Jag skall redan i dag afförda ambassadören från Ferrara, och inom en månad skall ni vara gift med drottningens syster. . Henrik III reste sig upp från stolen och, sakta skjutande undan gubben Camusat, den äldste bland hans kammartjenare, som nu höll hans lifrock i beredskap, kastade han sina armar om gunstlingens hals och kysste honom på båda kinderna, Under det att detta tilldrog sig i Henrik III:s toalettrum, stannade chevalier Bforzi utanför Louvrens portar. Hans hjerta klap pade våldsamt och blodet brann i hans ådror. Maureverts förutsägelse hade besannats. Den unge mannen hade qvällen förut mottagit befallning att infinna sig å slottet vid den tid då den vanliga morgonuppvaktningen egde rum. — Min. käre kamrat, yttrade Maurevert till honom, sedan konungens budbärare aflägsnat sig, må denna lexza blifva er till nytta för