Dagens Nyheter – 4 juni 1873, sida 2

I Berlin har underrättelsen, att den förste, till Hvilken officielt meddelande om regeringsombytet afläts, var ingen annan, än påfven, gjort ett mycket ogynnsamt intryck. I Vatikanen, likasom i Tysklends och Spaniens klerikala kretsar, jublar man öfver den timade styrelseförändringen i Frankrike och väntar, att det icke skall dröja så länge, innan franska härar rycka mot gränsen för att återställa påfveriket och lyfta den genom Tysklands och Italiens enhet hotade katolicismens verldsherravälde. Marskalk Mac Mahon står nemligen, hvad hans kyrkligt-politiska tänkesätt vidkommer, genom sin makas förmedling helt och hållet under jesuiternas välde. Hans förnämste minister, den egentlige styresmannen i Frankrike, Hertig Al. bert de Broglie, röstade den 24 juli 1871 för de franske biskopårnes petition, som begärde att Frankrike skulle återupptaga inblandningspolitiken af åren 1848 och 1864 och sända trupper till Rom för att derifrån . utdrifva Victor Emanuel. Broglie har en broder, som är jesuitpater. Den nye justitieministern Ernoul är en fanatisk ultrakatolik, förtrogen vän till den klerikale upphetsaren, biskopen af Poitiers, kommendör af den helige Gregorius den stores orden och fiende till folkundervisningen. Inrikesministern Beul6 är deremot mer hedning än kristen, såsom tidningen Soir uttrycker sig, men han tillhör de många franska politici, som alltid simma med strömmen, och äfven han röstade med legitimisterna för kriget mot Italien. Hvad finansministern Magne vidkommer uttalar jesuitspråkröret Univers sin stora till. frödsställelse med honom: Under sådan förhållanden är det naturligt, att Italien och äfven Spanien. ty, don Carlos har påtvens och de franske legitimisternas understöd — inse nödvändigheten. att vara på sin vakt. ; Också: båda flera tecken, att Tyskland: ock Italien för vissa :möjligheters skull knutit nära. förbindelser med. hvarandra. .