ST Waem,g a ögonblickligen kommer och förjagar henne! Äfven jag bar ofta drömt om. grafvens frid. Äfven jag Har i stunder af ångest:tviflut på Gäds godhet.: Det är med: tanken på de qval, som denna: misstro till försynen tillskyndat mig, jag nu uppmanar er till tålaniodock resignation. : Det är kanske orätt af mig att — då jsg ej har äran känna er — tela så förtroligt och uppriktigt till er; förlåt mig isådant fall; min fru. Jag lyder en känsla af deltsgande, som ni uppväckt-hos mig och som jag icke förmår undertrycka. Jag vöt ej hvem ni är, och jag har aldrig sett ert anlete; dock förefaller det mig, som -hade jag i er återfunnit en för längesedan förlorad syster: Olyckan hår kanske alstrat en:viss likhet i våra tänkesätt och lynnen. Jag ber er, min fru, tillåta mig att besöka er, ! — Jag tror er vara en redbar och högsinnad man, min herre, genmälde den ubga damen efter en kort tystnad; dock måste jag, innan jag kan beslita mig för att afbryta det ensliga lefnadssätt, som jag en längre tid fört, först noga besinna de möjliga följderna af ett sådant steg. Att låta en främling besöka mig, att lofva honom ett systerligt bemötande... — Min fru,: sade:-Raoul, jag är .chevalier Sforzi — en man utan anställning, utan kredit eller förmögenhöt. Jag har ingenting annat än min tillgifvenhet att erbjuda er. Den okända damen syntes vilja ställa en fråga till Raoul; mon efter en kort tvekan