Dagens Nyheter – 3 juni 1873, sida 2

till verkligheten. Stora regndroppar begynte falla. Han insåg nu, att ovädret skulle komma att fortfara en god stund, och beslöt derför, ehuru icke utsån en viss saknad, att afstå från promenadens fortsättande samt att genast styra kosan till Tournelles-gatan, der Hjorthufvudet var beläget. Som hän ännu var föga hemmastadd i Paris, fann han snart att han icke hittade till sitt hotell, ehuru han visste att det afstånd, som skilde honom derifrån, var ganska kort; och han stannade alltså samt såg sig om efter någon som han kunde fråga om vägen. Men vare sig i följd af det annalkande ovädret eller emedan det redan var sent på qvällen, nog af, ingen menniska syntes till på gatan, hvarest sålunda den största ödslighet rådde. Raoul gick då framåt på måfå, och som vädret blef allt värre och värre, nödgades han söka tak öfver hufvudet i en portgång, tillhörande hötel Lesdignitres, hvilket sträckte sig nästan utefter hela den oftast folktomma Corisaie-gatan. Regnet föll i strömmar. Under nära tio minuter hade chevaliern förblifvit stående i sin portgång, då en sällsam syn ådrog sig hans uppmärksamhet. Från en gammal byggning, belägon på andra sidan om gatan och somj syntes för längesedan hafva fallit i ruiner, såg han fyra män felt försigtigt smyga sig ut. Då voro maskerade ch insvepta i vida italienska kappor. Tyå