Dagens Nyheter – 3 juni 1873, sida 2

— 307 — och att, om det behöfdes, dö vid hennes fötter! Kapten, kapten! hvarför lydde jeg era råd? — Ungdomen är ovis, se der en sats, som ständigt bekräftar sig! utbrast Maurevert. I stället för att glädjas öfver den tur, vi haft på resan, samt tacka Gud för det ni nu bafinner er fri och oberoende i Paris, förbannar ni ert öde! Ni är verkligen mycket otacksam mot försynen. Jag förnekar icke att fröken dErlanges är en förtjusande ung dam, väl värd en ädlings sktning och kärlek. Jag medger, att det skulle vara en olycka om hon råkade i markisens händer; men äfven om vi antaga att en sådan olycka komme att inträffa, skulle ni derför ba skäl till att förtvifla? Nej, visst icke! Hofvet har öfverflöd på döttrar af rika familjer. Kom ihåg att Diana icke har den allra ringaste förmögenhet. Det är otvifvelaktigt att ni här kan — om ni bara vill — göra ett förmånligt parti, som snart skall komma er att glömma det senaste kärleksäfventyrets mindre lyckliga utgång. — Jag glömma Diana! utropade Raoul med förtrytelse. Aldrig! — Hvarför icke? sporde kaptenen helt lugnt. Jag försäkrar er att det är mycket lätt att glömma en qvirna. Jaså! nu rynkar ni ögonorynen igen; mina ord misshaga er således, Låtcm oss byta om samtalsämne. Under de jorton dagar vi tillbragt i Paris ha vi gjort å godt som ingenting. Nu är tiden inne, då