vredesmod och genast afsända en armå till Auvergne för att bestraffa herr de la Tremblays? Hans mejestät använder sin lediga tid på ett sätt som är oändligt mycket angenämare för honom sjelf och vida mera inkomstbringande för hans favoriter. -— Kapten, inföll Sforzi, det anstår icke en trogen tjenare att tala så der om sin herre: konungen är ej en menniska i vanlig bemärkelso — han reprösenterar makten och rättvisan! Aldrig kan jag tro att hans majestät, om jeg lyckas erhålla audiens hos högstdensamma, skall vägra att skaffa mig den upprättelse, hvarpå jag har anspråk. Innan jag kan antaga någon tjenst i staten, måste jag på ett eller annat sätt ha aftvått den vanära, som vidlåder mig. Jag tycker mig hvarje ögonblick känna den föraktlige Benoists hand vidröra min kind. Jag tillhör icke längre mig sjelf, utan hämden! — Sko er vilja, chevalier! Vårt förbund hindrar er icke från att handla efter ert eget godtfinnande. Försök att få träffa konungen, omtala för honom era missöden, bed honom fgända tiotusen man till Auvergne för att belägra slottet Tremblays; intet af allt detta angål mig. Jag kan blott icke afhålla mig från att varna er för den hundrade och sista gåvgen; jag säger er, att ni står i begrepp att beträda en alldeles oriktig väg. Ännu ett ord. Om zi behöfver pengär, så kom ihåg att de fjortonhundra guld-cus, som jag för