TJUGUFEMTE KAPITLET. Paåris gator år 1581, Omkrivg klockan åtta på aftonen den 25 juli år 1581 promenerade chevaliern och kaptenen tillsammans på Beine-stranden utmed Arsenalen. Ataosferen var tryckande, man märkte tydligt att ett åskväder förestod. Icke en enda vindfläkt kunde förnimmas — mörka och hotande moln samlade sig på himlen. — Chevalier, yttrade Maurevert, törs jeg fråga, om ni ämnar mycket länge fortsätta denna sentimentala och melankoliska vVandring? Det är nu tid till att äta qvällsvard, och jag skulle önska, att vi finge straxt återvända till vårt hotell, Hjorthufvudet. Ni har, som vanligt, försjunkit alltför djupt i betraktelser. Hallå! hör ni hvad jag säger, Sforzi? Jag skall tala om för er att det kommer att regna förskräckligt, och att det ej dröjer länge inoan åskan börjar gå. Cheraliern spratt till, såsom en person hvilken väckes ur en dröm, och vändande gig till kaptenen med en förvirrad och undrande blick, frågade han: — Talade ni till mig, kapten? Maurevert gjorde en axelryckning, bet sig i mustascherna och stampade otåligt mot marken. BIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA. 89.