Dagens Nyheter – 30 maj 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter. En kattbedrift. (Meddeladt Framåt.) I Håstenslöf vid Marieholm tilldrog sig för någon tid sedan följande; En fruktbar gås värpte sin andra kull ägg och var nu obenäs gen att längre fullgöra sina moderliga pligter emot den första kullen. Men man fann på råd. Äggen lades i sängen, en dyna ofvanpå, och en glad fyr till katt, som aldrig drömt sig äran att blifva moder, kommenderades upp å äggen, der han låg. troget natt och dag. lott då katten skulle äta, var han på golf: vet, men sen — vips upp igen, precis som en riktig gås, — Först dä, efter 5 å 6 dagars förlopp, gässlingarne började knacka på sitt fängelse, anade kisse oråd och reste borst. Man tvang honom att ligga, och snart frigjor: dös ävgarnas näbbar, då man, för att icke inleda kisse i frostelse, tog. bort äggen. Med tillbjelp af vanlig värme befriades guliogarne (fem till antalet) från sitt omhölje och trippa nu gladt omkring bland gårdens öfriga gåsungar, En höna i samma by har nu i vår värpt ett ägg af 25 orts vigt, hvilket stordåd förtjenar beröm. Sillsaladen tycks väl vara ott både så äkta svenskt och så allmänt bekant-ord, att det icke behöfde någon förklaring. Som det emellertid säkerligen finnes mången, hvilken icke vet hvem man har att tacka för uppfinningen af denna uppfriskande och magstärkande rätt, torde ett par historiska upplysningar derom icke vara: så alldeles ur vägen. Den är uppfunnen af en bland Marias af Medici hofdamer, en grefvinna Salmagondi. I början bestod den blott af sönderskuren sill, äpplen och små tärningar af vildt, men längre fram i tiden, sedan potatisodlingen kommit sig för i Europa, äfven af potatis, till hvilken bland niog sedat så småniogom lades rödbetor, lök, hårdkokta ägg, pickles, o. sg. v., tills den ändtligen erhöll den fylländnving, som nu nästan tvår och ed omtänksam husmor förmår ge densamma. Huruvida grefvinnan Salmagondi äfven uppfunnit dena skarpsås (bestående af ättika, matolja, socker, grädde, m, m.), hvil ken vånligen serveras till-ifrågavsrande rätt, förmäla -ej Urkunderna. : Det är dock troligt. Österländskt ordspråk om ett ideal af nedrighet: Han ser ut som om ban ioke skulle haft någon moder, utan blifvit född till veriden af en manti, Från skolan. Läraren (till en nykommen gosse): Hvad heter du, min vän? Gossen (rädd): Nilsson, Läraren: Ja, mea till dopnamn? Jag kallar gossorno vid deras dopnamn. Gossen (än mera förskräckt): Nilsson, Läraren (förtviflad, men beherrskande sig): När din far och mor ropa på dig, huru säga de då? Gossen (snyftande); Kom hit!