Dagens Nyheter – 30 maj 1873, sida 2

IE Markis de la Tremblays, hvilken hittills förblifvit en — såsom det syntes åtminstone — lugn och kall åskådare af hela uppträdet, uppgaf nu ött rop af förbittring och sporrade sin häst. I nästa ögonblick hade han trängt sig fram genom folkmassan och befann sig bredvid schavotten. — Uslingar! ropade han; ni äro tjugu och låta er öfverrumplas af en enda man! Till galgen med denne rebell! Må hans dödslom gehäst vorkställas öch rättvisan ha sin gång! — Hvad ni kallar rättvisa, markis de la Tremblays, är ingenting annat än ett fegt och förhatligt mord, ropade en väldig stämma ur folkhöpen. Blod och död! det vore lumpet och skamligt att låta chevalier Sforzi längre hånås och maärterag! Pulttoher, tillbaka! — tappre män, skynden fram! Ned med tyrannen och Bbans aöhang! Ned med skurken af Tremblays! Länge lefre folket! Länge lefve Jemnlikhetsligan! Framåt, framåt! Det var Maurevert som yttrat dessa djerfva ord. Han kastade nu af sig den kapprock, hvarunder hän dolt sin stridsrustning, och svängande svärdet i luften, trängde han med flammande ögon, lik en berserk, fram mot skampålen, Folket tvekade ett ögonblick; men snart hänfördes de flesta af kaptenens föredöme samt gäfvo sina förbittrade känslor luft i ljudliga, hotande rop, och stort var deras antal som följde Maurevert i spåren. Under en minut hördes