Dagens Nyheter – 30 maj 1873, sida 2

201 Maureverft öppnade dörröf och blickade ut. — Min goda fröken! sade han, vändande sig till Diana; nu är stunden konimen, då det gäller för er att visa ert mod! Raoul befinner sig redan på afrättsplatsen. Blif icke så blek! Ack — om min käre kamrat skulle råka blihängd och jag sjölf af ön händelse körmer undan med lifvet, så lofvät jag höligt att skaffa er on antäll beundrare, som är er värdig, om jag Också måste söka honom vid sjelfva hofvet. Farväl så länge — farväl kanske för alltid — min ädla fröken dErlanges! Efter att ha-yttrat dessa ord, lemmnade Maurevert huset och bankade sig väg genom folkmassan, så att Han kom så nära skampålen söm möjligt. LL minner TJIUGUFJERDE: KAPITLET. Ett löfte om-hämnd. Under det att kapten de Maurevert trängde sig fram göhom åskådarnes täta leder, stannade fången med sin eskort å den öppna platsen midt på törget. Ett sörl af beundran och medlidande uppstod bland folket, då Raoul visade sig. Det var hans ungdom och manliga skönhet samt, framför allt, hans lugna, oförskräckta ansigtsuttryck, som slog an på mMasshn; E !