so ONE intet annat än vapengny, vilda svordomar och klagörop; öfver hela torget rådde ett ohyggligt tämult, ön obeskriflig villervalla. Små nfingom åvägabragtes dock nägon ordning i striden; hvartdera partiets anhängare sällade sig till hvarandra. . . Minst ett dussin köpstadsboer och landtmän kastades omkull och trampades af hästhöfvårns. . Fem stridskämpar, hvilkas väl yårdade mustascher samt fina kläder och fjäderprydda hattar angäfvo att de tillhörde provinsens adel, slöto sig till Maurevert och togo plats framför Raoul, hvilken de sälunda skyddade med sina kroppar och gina svärd. Fem eller sex olika skaror, bestående af femton å fjugu man hvardera — det var dels fru dErlanges f. d. vasaller och dels Jemnlikhetsligans soldater, som bildade dessa skaror — slogos här och der på torget mot markisens trupper, hvilka de åtminstone förmådde. för en stund: fullt sysselsätta, om de också ej kunde bekämpa dem med någon egentlig framgång. Dock var striden alltför ojemn för att kunna blifva af en längre varaktighet. Herr de la Tremblays soldater, väpnade som de voro intill tänderna och försedda med ypperliga rustningar samt dessutom särdeles väl disciplinerade, måste ovilkorligeh utan någon synnerlig svärighet komma att besegra sina oerfarna motståndare. Plötsligt antog Maureverts. ansigte en min