Dagens Nyheter – 30 maj 1873, sida 1

— Han är i antågande och torde vara här inom en liten stund. i — Så mänga och så orediga voro de tankar, gom rörde sig i Dianas själ, att hon för tillfället icke kunde framställa någon vidäre fråga; men hennes förtviflade, oroliga blick var oafvändt fästad på kaptenen. — Ack, min bästa fröken, yttrade Msurevert i nedslagen ton; det går icke bra för 089. Jag fruktar storligen, att Raoul ej får dela mina föregående vapenbrödors öde, utan att galgen blir hans lott. — Åh, kapten! kapten! — Var icke så bedröfvad. Hvad tjönar det till att gråta, innan olyckan redan in. träffat? — Det finns således icke mera något hopp? o— Jo och nej. Frågan är blott denna: skall det kompani kyrassierer, som markis de Canilhac gifvit mig rättighet att disponera, anlända, innan det är för sent — innan brottet blifvit begånget? Jeg hoppas att så skall ske, men jag tror det icke. — Och om detta kompani uteblifver, kapten, hvad skall ni då göra? — Jo, naturligtvis låter jag döda mig sjelf under bemödandena att tillfoga markis de la Tremblays knektar såmycket ondt som möjligt. — HBSåledes beror vårt företegs framgång kelt och hållet deraf, huruvida det utlofvade kompaniet Konimer eller icke? RIDDAREN SFOREI ELLEB VAPENBRÖDERNA. 89: