Dagens Nyheter – 29 maj 1873, sida 2

-— 288 — och en af de närvarande hade hört talas om chevalierns beteende vid stormningen af slottet Tauve och kände både beundran och deltagande för den unge mannen. Plötsligt lopp en rysning genom den otaliga åskådarekrets som samlats kring galgen och skampålen. Ljudet åf klockor gaf tillkänna; att offret nalkades; Raoul kom nu åkande i en kärra från slottet, åtföljd af sin bödel, mäster Benoist. : Tvänne kompanier, hvartdera bestående af hundra väpnade män, bevakade delinqventen; det ena kompaniet marscherade före-och det andra efter den nyssomtalade kärran. Mars kisen sjelt, klädd i en lysande rustning, red på en ståtlig stridshäst i spetsen för eftertruppen. Knappt hade slottets portar tillslutits baks om dem, förrän markisen reste sig upp i sadeln och kastade undrande blickar åt ett håll, derifrån en ryttareskara syntes komma dem till mötes. Fruktande en öfverrumpling eller något slags förräderi, befallde han genast sitt folk att göra halt och red sjelf framåt, åtföljd af ett dussin soldater. När han sålunda kommit den anryckande ryttareskaran helt nära, sågs en blixt af vrede framskjuta ur hans ögon; ty han hade i ryttarnes anförare igenkänt herr de Canilhac, provinsen Auyvergnes guvernör. Efter förloppet af ett par minuter råkades de två markisörna. — Ahl! är det ni, herr de Canilhao? yttrade