Dagens Nyheter – 29 maj 1873, sida 1

-— 288 — och voro gömda i ett af de hus som omgåfvo torget. Förgäfves hade Lehardy sökt afråda sin unga matmoder från att utsätta sig för en så stor fara, han hade bedt henne på sina knän att hon icke skulle begifva sig till afrättsplatsen och således riskera att sjelf råka i markisens våld; men den trogne tjenarens alla föreställningar och böner hade varit fruktlösa; Diana hade vidhållit sitt en gång fattade beslut. När ljudet af klockorna först lät höra sig, var hon nära att förlora sansen; men genom en ytterlig ansträngning lyckades hon snart åter beherrska sin rörelse; och den lifdömde hade ännu ej hunnit öfver slottets vindbrygga, innan hon redan stod beslutsam och orörlig vid sitt fönster, med förtviflans mod afvaktande hvad komma skulle. Hon var klädd som en bondflicka. Hvad Lehardy angår, bar han en pansarskjorta under sin vida och grofva jacka. I gördeln gömde han en skarpslipad dolk; hvarförutom han hade en knölpåk med bly i ändan nära till hands. Han hade icke vågat förse sig med en värja, emedan han fruktade att derigenom uppväcka misstankar. Någon knackade hårdt på dörren, Lehardy drog försigtigt tillbaka rigeln, och kapten de Maurevert, klädd såsom i allmänhet bergsboarne i dessa trakter, trädde öfver tröskeln. — Nåväl, kapten, utbrast Diana ögonblickligen, huru är det med chevaliern?