Dagens Nyheter – 29 maj 1873, sida 1

Hvad vi för två dagar sedan angåfvo såsom en förmodan har genom i går ingångna telegrafunderrättelser kommit nära till full visshet. Vi antogo att den nya regeringen i Frankrike icke skulle våga föreslå någon genomgripande förändring uti den allmänna rösträtten, utan i stället försöka rensa administrationen från den liberalism, som insmugit sig och som visat nog rättrådighet att låta den allmänna rösträttens utöfvande blifva en sanning. Det handlar således icke om att nu ändra vallagen, utan i stället bemäktiga sig allmänna rösträtten och deraf göra ett lika tjenstbart instrument som den var i Napoleons händer. För att pedöma möjligheten af denna utväg, må man erinra sig att Frankrike har en här af embetsoch tjenstemän samt statsbetjenie, af hvilka det ofantliga flertalet är afsättligt; man skall vidare ihågkomma att den katolska kyrkan aldrig är neutral, och slutligen att de nu till väldet komna ofelbart skulle, i fall de ville vara uppriktiga, kalla sig det klerikaltmonarkiska partiet. Frankrike är deladt i 86 departementer, uti hvilka regeringen representeras af lika måvga prefekter (landshöfdingar). Af dessa har den nya, stridslystna regeringen nu afsatt 20 och till andra orter förflyttat 9. Häruti kan man se deras operationsplan, och d3t är tyvärr möjligt att i vissa delar af landet, der embetsmän, prester och stora godsegare hålla ihop, det skall kunna lyckas att missbruka den allmänna rösträtten derhän, att den icke återgifver folkets tänkesätt, som ovilkorligen företrädesvis numera omfattat den åsigt: att republiken bör förklaras vara Frankrikes definitiva styrelseform. Sannolikheterna, att kunna förqväfva denna åsigt, äro icke särdeles stora, ty ehuru det tryck som en hersklysten regering kan utAR RR EN 1 AD