Dagens Nyheter – 28 maj 1873, sida 1

— 271 — vända. Apostlachefen framtog ur knytet en fullkomligt ren skjorta, under det ett Sforgi klädde af. sig. Plötsligt blef aposteln helt blek och yttrade till sitt offer med darrande stämma: — Herr chevalier, ni har ofyvanför bjertat ett ärr, som måste härröra af ett mycket farligt sår. Jag har aldrig trott, att någon menniska, som blifvit sårad just der, sedan skulle kunna lefva. Huru gammalt är detta ärr? — Det förskrifver sig från min tidigaste barndom. — Ahl — Hvar... i hvilket land erhöll ni såret? — Jag fick det här... i Auvergne. Benoist spratt till och släppte skjortan, som han höll i handen. — Herre, utropade han, ännu en fråga! — Låt mig vara i fred. Jag vill använda de sista minuterna af mitt lif till bön och betraktelse. — Ni gör orätt, om ni vägrar att tillfredsställa min nyfikenhet, fortfor Benoist. Jag tror icke, att jag misstager mig, då jag säger att.er börd hittills varit en hemlighet för er sjelf. Nåväl, jag stol just i begrepp att upplyfta den slöja, som för er döljer era första lefnadsöden. Dessa ord väckte Raouls nyfikenhet. — Hvad säger ni? ropade han. — Jag säger, herr BSforzi, att ett sådant ärr som ni bär är alltför egendomligt för att