Dagens Nyheter – 28 maj 1873, sida 1

— 273 — — Min familj! utbrast den unge mannen med sorgsen stämma, Ack! jag har ingen familj. — Men fröken... Chevaliern spratt häftigt till. — Tig, usling! ropade ban, Må icke det ädla namn, som bäres af den qvinna jag älskar, komma öfver era giftiga läppar! Ahl! jag förstår — ni håller nu gom bäst på att utföra ett grymt, ett djefvulskt uppdrag. Markisen har ålagt er att söka fördystra minga sista stunder och, om möjligt, göra mig klenmodig; men ni skall icke lyckas häratinnan, Benoist. Jag har anbefallt min sjöl i Guds händer och anträder med glädje färden till himmelen, der jag åter skall sammanträffa med henne, från hvilken jag bär på jorden blifvit skild. — Herr Sforzi, svarade apostlachefen efter en kort tystnad, när ni fängslades, fann man hos er en gördel, fylld med guldmynt. Behagar ni icke gifva någon föreskrift angående användandet af dessa penningar, som herr markisen för närvarande har i sitt förvar? — Må er husbonde behålla dem — stöld och mord följas gerna åt. — Min husbonde är alltför stolt för att vilja tillegna sig ert guld. Jag kan försäkra, att han genast skall utgifva dessa penningar till den somaf er bemyndigas att lyfta dem. — Och ni vill väl sjelf erhålla ett sådant bemyndigande, kan jag tro? BIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA, 85.