Dagens Nyheter – 27 maj 1873, sida 3

lighet. Hvarjehanda nyheter. Misslyckade artigheter, Under det japanska sändeskapets besök i Köpenhamn var vid börsbanketten på bordet uppställd en mycket dyrbar japansk vas, men då en af do till städesvarande trågado en af främlingarne, om han kunde igenkänna den, lät han svara: Ja bevars, sådana tingestar begagna vi hemma i Japan — till att spotta i. Vid samma tillfälle spelade orkestern äfven af artighet en japansk nationalsång, till största förvåning för främlingarno, som igeokände den såsom en melodi, hvilken man i Japan spelar -— vid begrafningar. Honstnvärlig triumf, Vår landsman, sångaren Låbatt har under öl-revolutionen i Stuttgart frat en märklig triumf, om hvilken förtäljes på följande sätt: Det var den 24 mars som den stora revolutionen bröt ut i Schwabens hufvudstad. Allt hvad lifoch anda hade skyndade att rädda sig i sina boniogar octr till och med den öfverfyllda teatern, der man just stod i begrepp att låta ridån gå upp öfver Judinnan, i hvilken hr Labatt sjöng Eleazars parti, blef inom några ögonblick alldeles tom, Redan inträngde pöbelhopen i konstens helgade rum, och hr Labatt såg sig ingen annan råd än att taga till flykten; han hade icke ens tid att byta om drägt. Det dröjde icke länge innan man fick syn på den flyende Eleazar. En jude! Tag fast honom! Slå ihjäl honom! ljödo ropen. Han blef omringad och hopen fordrade hans död på stället. Jag sär iogon jude, skrok don förskräckte sångaren, jag är Labatt, den store tenoristen; jag spelar i afton Eleazar. Dotkan hvem som helst säga, lät det från massan; Häng upp den kanaljen! Konstnärens försäkringar ville icke bjelpa ett grand. Då ropade en stämma: Om han är Labatt, så skall han bevisa det! Och hr Labatt öppnado:sin mun och sjöng arian i! fjerdo akten af Judinnan, Hopen stod alldeles tyst; men då den sista tonen förkliogat, bröt ett ändlöst jubel ut: Lofve Labatt! Hurra för den store sångaren! skrålade tu sendö strupar, och fyra män tögö konsträren å sina axlar och burb honom, under mängdens bifallsroppi trinmf till Marquardts hotell. Ingenting nytt unöger solen; Sikom .ett ej olämpligt ord för dagen torde böra anses följande lilla utdrag ur en predikan om moderna för 300 år sedan: r Först och främst hafva vi från Wälskland hemtat små sammetshattar, som qvinfolk bära, icke för att betäcka hufvudet, uten ondast för prål och högfärd, de äro så små, att de icke kunna betäcka fjerdedelen af hufvudet. Och det ser just ut, gom om en qvinna. satte ett äpple på hufvudet och sade: detta är en hatt. Och för visso, om eljest den högfärdige bru kade spara på något, kunde man tänka, att man ville spara på sammet. Men denna sparsämhet kommer endast deraf, att man för nyhetslust och högfärd icke vet hvaa man skall taga sig till. — Sadan, på det man äfven särskildt med håret må bedrifva högfård, göra qvinfolken med sitt hår ett spalier; ty håret måste dragas öfver hvartannat på en tråd alldeles som man på spalioret .drager qvistarne öfver slåarne, Och detta skall vara nägonting riktigt nytt och vackert. Om för öfrigt någon på öppna fältet mötte en qvinna, hvarv hår sålunda stode öfver hvartannat, så kunde han väl blifva så förskräckt deröfver, att han, en ligt gammalt bruk, korsade sig derför. Ändock skall det vara en vacker sirat, — — — (Ordagrant ur Den kristna kyrkans Historia af Hagenbach, 13:de häftet sid. 577.) Velsekreteraremn, Vid en af Ves sterbotteng läns landsting dön 10 maj anordnad slöjdutställning i Ume var, efter hvad Umebladet berättar, äfven utställd en röstsummeriogsmaskin, om man så får benämna instru mentet, hvars uppfinnare tillhör Ume stad. Uppfinningen afser att kunna vid alla val, såväl der röstberäkningen sker per vapita, som dor detta ej är förhållandet, Omedolbänt efter sista valsedelns aflomnando tillkännagifva ros eultatet af ett val och således undvika den tröttande och mången gång mödosammä siffersummeringen, Uppfinnaren lärer ämna göka patent på sitt instrument. Huslig tragedi. Från Froiburgi Breisgau berättas, att en baron Gillmann skjutit först sin unga hustru och sedan sig sjelf, derför att hon, mannen ovetande, sökt och nästan lyckats, att sätta sitt fasta beslut i verket, att beträda scenen och egna. sig åt skådespolarekonsten, En preussisk offleer; som för någon tid sedan i Danzig roade sig med att sveda nästipparne på rekryter med sin brinnands cigarr, bar af krigsrätten ådömts tjuguen mår naders.: fästningsstraff i. Grandenz. — Om alla instruktörer, som tillåtit sig liknande eller änau värre streck mot beväringsynglingar, fått en dylik minnesbeta, hur skulle det då för ännu blött få år sedan sett ut? Troligen hade det blifvit brist på lägre befäl, I Em glad själ befann sig on gång i ett dryckeslag, der det gick-hott till under sköls darne. Man efter: man stupadediattidon; slut; ligen satt vår-hjelte ensam upprätt bland de slagna, Kastande en: triumferande blick uns der de tunga ögonlocken, mumlade han. då ett matt: Sauve gui. peut!. gled sakta ner un der bordet och låg snart stilla slumrände på valplatsen bland sina fallna kamrater.