som utgjorde festens föremål. Men jag tror lik. väl, att man kan vara berättigad antaga, att äfven det folk och land, som i konungen eger sin främsta represertant, åtminstone i någon mån kan känna sig delaktigt i den aktningsbetygelse, som vid detta tillfälle vederfarits dess konungahus. Vi äro i detta som i många andra afseenden så lyckliga, att vi från våra fäder mottagit ett dyrbart arf af aktning och anseende, och våra ecenare obestridliga framsteg ej blott i materielt välstånd, utan ock ifråga om undervisningsväsendet samt andra sociala och politiska förhållanden hafva utan tvifvel än vidare tillvunnit sig andra länders uppmärksamhet. Må vi derför också fortsätta att på ett lugnt och värdigt sätt sålunda häfda vår plats bland de civiliserade folken, och säkerligen kunna vi då också alltid med tilltörsigt se framtiden till möte — i dettå fall lyckligare än så många andra, hvilka blott med oro och ovisshet kunna motse den kommande dagen! Ännu en gång hembär jag na, då kammaren åtskiljes, å dess vägnar till herr talmannen och vice talmannen vår bjertliga tacksägelse och afskedshelsning under tillönskan af lycka och välgång för framtiden: Under ömsesidiga varma och kreftiga handskakningar åtskildes ledamöterna.