Hrenaturens suekan. Från Luleå skrifves:-Foderbristen inåt markerna är oers hörd. De stackars kräken lida förskräckligt. Man tillgriper sjelfva sänghalmen för att skaffa dem föda. Skall man mjölka de kor, som dignat af hunger, måste man först upplyfta dem med stänger, Till råga på eländet tyckes sommarn ännu länge låta vänta på sig. Menniskans längtan efter lösta vågor och grönskande mark kan ej vara större än de arma kreaturens,