TJUGUANDRA KAPITLET. Förberedelser till afrättningon. Klockan var fem på morgonen: Chevalier Sforzi låg försänkt i en feberaktig -slummer. På hvar sin sida om honom stod en af markis de la Trembleys soldater, steloch orörlig som en bildstod. Dessa tvänne mäns likgiltiga min bsvisade, huru vana dexvoro vid blodiga och för andra menniskor björtslitanda gcener. Plötsligt vände sig dörren till fängelsehålan på sina rostiga gångjern, och Benoistinträdde i den dystra lokalen. Apostlarnes chef: hade utbytt den jagtkostym han vanligen brukade bära mot en betydelsefull fantasidrägt. Han var nu klädd i skarlakansrödt tyg, och en hvar, som såg honom, måste antaga att han var den som skulle utöfva bödelns kall. -— Ni kunna nu: gå härifrån, kamrater, sade han till goldaterna: Ert värf är fullbordadt — och mitt begynner. Sedan de båda knektarne aflögsnat sig, nalkades apostlachefenden sofvande unge mannen samt betraktade länge och med upp0ärksamhet hans anletsdrag. Banditens blick uttryckte härunder snarare en brottslings fruktan än en segrares belåtenhet, Utan tvifvel, mumlade han för sig sjelf,