— 266 — sens tjenst och således er vederlike:i alla bänseenden.— vid min heder och med hånden på mitt hjerta, att ni, markis dela Tremblays, gjort er förtjent af att kallas en pultron, en skurk, en mördåre och en tjuf. Jag örklarar vidare; att hvarje mat — Han må illhöra adelsståndet eller det lägre folkot — som vill understödja er eller gillar ört HandlUngssätt, äfvenledes ör en pultron, en skurk, en mördare och en tjut. Slutligen skall jag göga, dels att ni, dk ni våldför er mot min person, gör er skyldig till majestätsbrott, och dols att ni i hög grad bruötit mot hederns bud, då ni, efter att ha blifvit slagen af mig vidt i ansigtöt, lät er värja förblifva i sin akida. Adelsmännen sågo på hvarandra med en min af blygsel och harm: Det var tydligt, att markisens förhatliga beteende och döt mod, som Raoul Här visat, gjort dem särdeles benägna för att med all kraft motsätta sig fullbordandet af det nya brott, som herr dö la Tremblays hade i sinnet, 5 Den sistnämdes raseri var så stort, okt han ander nästan en hel minut icke kunde säga ett enda ord. Dö närvarande herrarnes hötande blickar manade hobom emellertid till att handla så skyndsamt som möjligt. -Medelst en vivk kallade han till sig apostlarnes chef samt hyiskade några ord i dennes öra. Dorefter vände han sig till chevaliern och yttrade: