bundsföryandt, underrättat hr de la Tremblays dörom att chevalier Sforzis bebådade afrättning uppväckt stor harm hos den kringboende ådeln samt tillrådt honom att, ifall ban ovilkorligen ville tillfredsställa sitt härmdbegär, göra detta i hemlighet och under iakttagande af alla möjliga försigtighetsmått. i Plötsligt stannade markisen och utbrast i tvär ton, vändande sig till en grupp samspråkande ädlingar: — Parbleu! mina herrar, ni behöfva visst inte hviska till hvarandra. Talen ut, hvad ni tänka — det är mig redan förut väl bekant. Den öfvermodiga, hånfulla min, hvarmed dessa föga artiga ord uttalades, försatte dem, till hvilka de ställdes, i en pinsam förundran. Flera af dessa herrar, som nära kände markisen och vant sig vid att då och då bli bemötta af honom på ett spotskt och frånstötande sätt, tillstodo för sig sjelfva, att han aldrig förr i så hög grad förgått sig mot dem, — Herr markis, svarade en af dem, ri talar till oss snarare som en domare till brottelingar än som en adelsman till sina gelikar. — Ni har funnit rätta ordet, min herre — brottslingar! inföll markisen i vredesmod. Guds död! jag låter ej lura mig af era förvånade miner och bycklande blickar! Må jag slippa bevittna denna föraktliga feghet, detta låtsade kryperi; jag fordrar, att ni åtmins stöne skola ha mod satt tillstå er uselhet. BIDDAREN SFORZI ELLEB VAPENBRÖDERNA. BB.