SS VR skulle de för längesedan med värjan i hand ha kommit till min hjelp — era vänner och medbrottslingar rygga tillbaka för det förfärliga ansvar, ni vill äråga öfver såväl dem som er. så da he na : — Sforzi, yttrade markisen med dämpad stämma, för sista gången söger jag er, att ni nu ej;har att sysselsätta er mel mitt uppförande; utan endast -bör söka försvara er sjelf-mot den: svåra beskyllning, som jag på goda skäl mot er riktat. Chevaliern teg ett ögonblick; derefter sade han i en tor, som icke längre var ironisk eller hårmpsen, utan fäll af imponerande värdighet: : — Ske er vilja, markis. Jag skall afgifva deförklaringar ni begär, icke för det jag önskar urskulda mig sjelf, ötan blott för att beskrifva, huru nedrigt bi handlat mot fru d Erlangens, och således blotta er öselhet införvallg dessa personer, som här omgifva er. Ni-talar om den aflidna grefvinnans upproriskhet: :Tillåt mig fråga: på hvad grund kan ni fordras lydnad ef fru VErlanges? Inhehafvarne af slottet Tauve ha aldrig varit vagaller åt herrarne af Tremblays; men som fru VErlanges: sjelf berättade för mig, har det-i följd af ett gammalt bruk ansetts åligga dem att till markisatet Tremblays erlägga en cårligs skatt, bestående af öh viss mindre qvantitet spanmål. Antag att egarinnan af Tauve skulle undandragit sig att utgifva denna skatt;