Dagens Nyheter – 24 maj 1873, sida 2

Den. eviga hvilan. På tal om jordfästbing hörer man vasgligen eller :ofta också talas om invigning till den eviga hvilan. Till följd af vanans förslöande makt torde få reflektera öfver dessa ord i förhållande till jordfästningsformuläret eller andra kyrkliga formler. En jemförelse i det fallet ställer sig dock intressänt nog. j I den vanliga populära föreställningen torde ordet evig beteckna ungefär en tid, som aldrig skall hafva något slut, Den eviga hvilan skulle-då icke: heller hafva något sådant. Den lutherska läran antager emellertid, att denna yerlden skall hafva en ända och handboksformuläret säger till den som jordfästes, att Jesus Kristus vår frälsare skall dig uppväcka på den yttersta dagen. Utan att: för tillfället utbreda oss öfver den frågan, huruvida själen eller krops pen hvardera för sig kan utgöra hela menniskans jag, taga vi här-allenast för gifvet stt icke själen i vanlig mening och icke heller det menskliga jaget kan i och med kröppen. begrafyas .för-att.med den-förvas ras och uppväckas, Med stöd af bibelspråk lärer .ock: katekesenj-att detär: kroppen allena Bom dör samt att de dödas själar genast efter skilsmessan från kroppen komma till evigt lif eller evig fördömelse. Nu kan väl äfven det förefalla underligt, att det skall -behöfvas em sådan yttersta dom och en återförering med kroppen för att under