ONCE hållning, fann nu rätte ögonblicket att-banda sig i samtalet vara inne. — Min fröken, yttrade han, jeg är alldeles sf herr de Canilhacs åsigt; att kompromettera den myndighet, han å konungens vägnar och i havs. ramn utöfver, vore. nästen att begå Rv mejestätsbrott. Ni gör orätt uti att vid lla er begäran. Förtjust öfver detta fullkomligt gväntade understöd, . vände sig herr: de. Canilkac till kaptenen -oeh..smålog: vänligt. mot honom. — Herr markis, återtog Maurevert, skulle pi nu, då ert samtal med fröken tErlanges slutat, vilja. enligt löfte egna mig ett ögonblicks.. uppmärksamhet ?. — Med nöje, kapten, svarade guvernören: helt belåten öfver att sålunda slippa Nidsre förebråelser sf Diana; — Herr de Canrilhsc, fortfor. kaptenen, ni ser framför er. en man, hos hvilken gamyetets röst plötsligt börjat högljudt tala — en skälm, som står i begrepp att. begå en afskyvärd handling. — Hvem menar ni, kapten ? Jag menar er ödmjukaste tjenare, kapten de Manreyert, herr markie. — Haf godheten förklara er närmare, min herre. — Ack, herr markis, denna förklarivg skäll bli, mycket åkostande för mig. Jag hat knappt mod att bekänna min nedrighet; att blotta min. skam . men jag. vill dock försöka göra